Vad är hästunderstödda insatser

Hästunderstödda insatser (HUI) används inom många verksamhetsområden och inom en rad olika  professioner. Under de senaste 20 åren har intresset ökat för den terapeutiska och pedagogiska  betydelsen av hästen och dess miljö för personer med funktionsnedsättningar eller personer som är i  andra livssituationer som kräver stödinsatser.  

HUI befinner sig dock i en lång tradition. Redan under 400-talet före vår tideräkning nämner Hippokrates ridning som en muskelstärkande och konditionsbefrämjande form av terapi. På 1500-talet omtalades ridning som ett bra sätt att främja och vidmakthålla hälsan. I Sverige uppmärksammades hästunderstödda insatser under senare delen av 1950-talet som behandling av polioskadade, tack vare sjukgymnasten Christina af Geijerstam. Sedan dess har området fortsatt att utvecklas i Sverige.

Det unika med hästunderstödda insatser är kombinationen av fysisk aktivitet, kognitiva utmaningar, social interaktion och känslomässigt engagemang. Hästen kan tillföra många olika aspekter som avkoppling, rörelse och motion, koncentration och stillhet och den kan utmana oss. Den kan även göra oss gladare och hjälpa oss att tänka mer positivt och konstruktivt. Känslan av att må bra inombords är en copingstrategi för att kunna hantera tex en skada eller sjukdom. Att kunna hantera ett så stort djur  som en häst ger självförtroende och självkänsla och kan göra att man klarar av att ta sin an större utmaningar i sin vardag. 

Hästen svarar även på människans kroppsspråk och beteende. Det betyder att ryttaren/deltagaren behöver vara närvarande här och nu. Bara att vara med hästen och höra den tugga, lägga handen på hästen och känna den andas gör att man går ner i varv och blir mer mentalt närvarande. Det kan öka  kroppsmedvetenheten och hjälpa ryttaren/deltagaren att hitta sin andning. Närvaron av djur bidrar till att människor får lägre blodtryck, minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom, ökad motivation till fysisk aktivitet, ökad tolerans för smärta och ökad social interaktion.

När hästen går, skrittar, skapas tredimensionella dynamiska och rytmiska impulser som framkallar rörelser framåt-bakåt, i sidled och i rotation på ryttaren. Detta sker ca 3000 gånger under ett ridpass på 30 minuter. Att rida en häst i skritt speglar mycket nära den mänskliga gången. Det är mer effektivt och enklare för personer med fysisk funktionsnedsättning att rida en häst i skritt för att träna gångförmågan än att faktiskt gångträna. Det ger både motoriska och sensoriska impulser men även en pulshöjande effekt. Att rida en häst i skritt i 30 minuter kan liknas vid en promenad på 30 minuter, att trava liknas med att jogga. Sitter ryttaren bara på en tunn sadelpadd fås mycket feed-back från hästens rörelser. Kombinationen av fysisk aktivitet och att vara med hästen kan göra ryttaren mentalt starkare. Men hela kroppen blir påverkad då det förbättrar balans och hållning vilket kan underlätta dagliga aktiviteter. Även perception och koordination påverkas. Då ridningen påverkar hela kroppen kan ryttarna bli mycket trötta efteråt. För en person med en funktionsnedsättning kan ridningen ge dem friheten att kunna röra sig som andra och de slutar tänka på sin sjukdom eller skada för en stund.

Stallet som miljö vid behandling blir mindre sterilt än på en mottagning. Miljön är dynamisk och oförutsägbar och personer blir exponerade för alla typer av sensoriska stimuli. Det gäller att fånga upp saker när de händer, både fysiska händelser men även frågeställningar som dyker upp. Bara att vara utomhus och i en naturlig miljö skapar starkare förutsättningar för relationen mellan människa och häst. Olika övningar med människa och häst hjälper till att stärka relationen.